Den obefintliga sanningen
Trots det senaste decenniets informationsexplosion förhåller sig politiken som helhet alljämnt ganska dolt för medborgare. Det spelar egentligen ingen roll om det gäller en fullskalig demokrati eller en total autokrati. Även om den sanna politiken vill främja delaktighet försvinner trots allt en hel del bakom kulisserna för att sedan stanna kvar där. Det är också just det här som gör politiken en aning missvisande. Den ska vara något för folkets eller ledarens bästa men försvinner samtidigt ut i periferin.
Den stora utmaningen för all form av politik är att precis som för människor, företag och livet i allmänhet hitta en väg framåt. Hur denna väg ser ut samt på vilket sätt den tas an varierar kraftigt. Vi är alla olika med skiftande mål, förutsättningar och egenskaper där politiken inte är något undantag. Det här medför också att den kan te sig på så olika sätt.
Det finns inget svar på vad som formar en viss typ av politik. Det har så mycket att göra med bakomliggande faktorer såsom ekonomi, sociala förhållanden, kultur och historia. Det här ska sedan förenas på ett sätt som både ska tilltala individen, kollektivet och styret.
Politik handlar till mångt och mycket om ett slags beslutsfattande baserat på olika
premisser. Det här gäller oavsett om inriktningen är baserad på demokratiska värderingar eller den diktatoriska motsatsen.
Att benämna politik som något för alla är en sanning med modifikation. Det här kan aldrig genomföras fullt ut med tanke på att alla människor förhåller sig väldigt olika samt beroende på situation, tid och plats reflekterar på ett väldigt skiftande sätt. Det här medför i sin tur även att politiken handlar om ett slags ständigt dilemma.
Vi människor har en drift i oss som medför att vi aldrig kan vara helt nöjda. Det finns alltid någonting som saknas. Det här förhåller sig väldigt varierande då hänsyn måste tas till den orättvisa värld som ständigt kretsar kring oss. Alla har på gott och ont olika bakgrund samt förutsättningar. Det här är något som tydligt smittar av sig även i politikens värld vilket även medför att den inte till fullo kan legitimeras. Det ter sig därmed heller inte särskilt konstigt att det politiska landskapet oavsett styrelseskick har en förmåga att förhålla sig tämligen oroligt.
Frågan om politiken som någonting bra eller dåligt kommer för alltid bestå.